Sessan

1999 - 2/4-2012

Under 2012 fick vi tyvärr ta bort vår älskade Sessan. Hon skulle fyllt 13 år i oktober. Hon fick en stroke så tyvärr var det inte mycket vi kunde göra.

Ni kan även läsa mer om henne på vår blogg - Klicka Här

Ja mina kära vänner här är jag! Världens smartaste hund. Sessan är mitt namn.

Musjägare är mitt yrke.

Jag är av sorten schäfer och groendal tror dem och jag är svart.

Husse och matte tycker att jag verkar ha lite mycket överskottseneri i bland...hmmm undrar varför de tycker så. Ni måste nog träffa mig för att förstå varför.

Jag kom till matte och husse när jag var 8 månader, det trodde veterinären i alla fall. Jag är hittehund vilket innebär att någon har hittat mig ;O) nej skämt och sido, troligen så tyckte inte mina förra ägare inte om mig så dem släppte ut mig i skogen och lämnade mig där. Jag hade varit i skogen nästan en hel månad trodde veterinärerna.

Jag kom i alla fram till en äldre dam tillslut efter min långa vistelse i skogen och hon ringde ett par som kom och hämtade mig och satte mig i en hundgård, där sa dem att jag skulle vänta på att mina ägare skulle komma och hämta mig. Men det dröjde inte många dagar så dök min matte och husse upp de hade helt andra planer och hade inte en tanke på att skaffa vovve men när jag gick fram till dem med mina ledsna ögon och blinkade så där sött så var det kört. De kunde ju inte motstå mig och så tog de hem mig. Och här har jag nu varit sedan år 2000. Mina förra ägare innan dök aldrig upp.

Mattes föräldrar hade restaurang förut så snacka om man fick god mat. Tyvärr så sålde dem den så nu har det inte blivit några oxjärpar på ett tag.

Det dröjde inte länge förrän matte och husse konstaterade att jag var lite för stökig och alltid ville ha sista ordet så de skrev in mig på en hundskola och så gick vi en massa kurser och jag fick ju lära mig lite vett. Vi gick sammanlagt 5 kurser och de sista 2 var Agility och det var skoj. Matte hängde inte med när jag sprang och hoppade och klättrade.

När jag hade varit hos matte och husse i 2 år så flyttade vi till ett nytt hus, som var stort och så fick jag en egen gård att vakta.

Hösten 2004 ändrades mitt liv lite, jag fick sällskap i huset. Det kom en kille som heter Zumo som ville flytta in. Jag visade vem som bestämde och han accepterade det och vi blev kompisar. Nu bor han hos oss och han är lite tokig ibland vet inte om alla är hemma där upp alltid. Men jag tycker om honom ändå. Ni får läsa om honom på hans sida.

Inte nog med att jag fick Zumo till huskompis, hösten 2008 kom en liten bortskämd valp, som inte hade vett nånstans. Men han sattes snart på plats och han sticker inte upp mot mig så mycket längre det skulle han bara våga. Även fast jag nu är till åren och en vis gammal dam så bråkar man inte med mig i första taget.

Hej så länge!